”Akta dig för hästar och hundar!” Detta var min mormors dagliga varningsord till sin dotter när dottern, vid pass fem år, gav sig ut på gator och torg i sin hemstad Lund.  Året var 1910 eller däromkring.

Aktar sig för hästar och hundar…

Att jag kommit att tänka på detta beror på att mitt barnbarn Erik just har ringt och bett att få intervjua mig. Erik ska bli gymnasielärare i bland annat historia och på schemat står nu en kurs om 1900-talet. En intervju med en gammal (!) människa väntas levandegöra detta århundrades utveckling och förändring.

Jag tänker på tiden och människorna före mig, vad de berättat och vad jag läst om dem. Jag ser att vi, trots allt, kommit en bra bit på väg när det gäller könsroller, välfärd och teknik för att enbart nämna några delar av tiden då och tiden nu.

Min mor tog studentexamen 1925. På hennes studentbetygs utrymme för personuppgifter var ”han” förtryckt. Den som skapat betygsblanketten hade kanske inte föreställt sig att kvinnor skulle ta studenten trots att det var möjligt sedan 1871, Så på blanketten fick man stryka ”han” och för hand ändra till ”hon”. Det gemensamma ”hen” var ju inte uppfunnet…

På hösten samma år började min mor läsa juridik. På juridikkursen fanns unga män och två unga kvinnor. Att hon över huvud taget hade möjlighet att läsa vidare var tack vare att hon bodde i en universitetsstad. Redan där gjorde hennes mor stora uppoffringar för att göra det ekonomiskt möjligt för dottern att studera. Centrala Studiestödsnämnden, CSN, var inte uppfunnen, ekonomiskt stöd till studier utanför familjen fanns inte.

Min far, också han från Lund, blev också jurist. Den blev möjlig tack vare föräldrarnas uppoffring och egna småjobb, som att läsa med gymnasister och skriva filmrescensioner i den lokala tidningen. Att bo och äta inhyses hade inte varit att tänka på.

Min far tog examen något år in på 1930-talet – en tid av lågkonjunktur och arbetslöshet. I Skåne fanns inga jobb för en ung jurist.

Kontor när det begav sig.

Ingen arbetslöshetsersättning fanns och ingen Arbetsförmedling att vända sig till. Så min far for till Stockholm, gick från myndighet till myndighet och frågade efter jobb. Till sist fick han ett tillfälligt, men oavlönat, jobb på Stockholmspolisens avdelning för fingeravtryck. Föräldrarna fick bistå med pengar till sonens hyresrum. De skickade också denna första tid lådor med matvaror och frukt från sin trädgård och annat som deras son behövde för sin vardag. Oförtrutet sökte han vidare och fick så småningom jobb på Kungl. Kammarrätten – en arbetsplats där han kom att stanna till sin pensionering nästan 40 år senare.,

Och tekniken då, ja radioapparaterna fanns i många hem så också hos oss. Andäktigt avlyssnades Dagsnyheterna kl 19 och så småningom Karusellen och andra underhållningsprogram. Och telefonen fanns ju, fasthållen vid väggen av en sladd. Min mor ringde till mormor i Lund. En period, d v s tre minuter kostade hon på sig och samtalen lät som trodde hon att hon skulle ropa hela vägen mellan Stockholm och Lund. I familjen fanns Nordisk familjebok – en källa till kunskap för stora och små. Ingen saknar den idag när allt man vill veta finns ett knapptryck bort…

Att förmana barnen om trafikfarliga hästar var inte aktuellt när jag var barn. Inte för bilar heller – är jag växte upp var de få och ingen fara ens för ganska små barn.