I byn Långasjö nära Emmaboda klär man förstås en midsommarstång idag. Jag tror att man reser den nära kyrkan, invid sjön. Och säkert klär man den under uppslutning av de flesta av byns 348 invånare (2010). I Långasjö gäller sedan minst trettio år att tillsammans vårda sin närmaste omgivning, den man med gemensamma krafter skapat. Jag har nyligen varit där, beundrat den vackra sjön och tagit del av dess historia.

Det började med sjön, Långasjön. För 150 år sedan var Långasjön just en lång sjö, 2,5 kilometer med en fri vattenspegel. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gjorde man tre sjösänkningar för att få fram ny åkermark till den växande befolkningen. Detta, tillsammans med konstgödning och utsläpp från bebyggelsen runt sjön gjorde att sjön växte igen. På 1970-talet fanns av sjön bara ett vass- och sumphål. Då började en diskussion i Långasjö och den gällde hur man skulle kunna återskapa sjön.

Röda Korset i Långasjö sköt till pengar, hembygdsföreningen engagerade sig. Man bestämde sig för en ny och annorlunda lösning: att bygga en vall runt en del av sjön, pumpa ut vattnet och sedan gräva ut sjön med grävmaskin. Ortsbor, företag och myndigheter gillade lösningen och gav sitt stöd, och inte minst då ortsbor som ideellt deltog i arbetet. Efter fyra år kunde den nygamla Långasjön invigas 1987 och en förening bildades med uppgift att vårda sjön och omgivningarna runt den.

Många är engagerade i skötseln av sjön och området däromkring. “Det finns många pensionärer här och de ska ju ha något att göra”, sade en långasjöbo. På en anslagstavla står det tydligt vilken person som sköter vad och under vilka av sommarens veckor. Här finns stora gräsytor, perfekt klippta, en badplats, en lekplats, en återskapad klappbrygga, fågeltorn och lusthus. Och en belyst gångväg runt sjön, just nu omvandlad till en litterär stig där man placerat ut citat ur den lokala författaren och konstnären Elisabeth Bergstrand-Poulsens författarskap.

Sent en kväll och tidigt en morgon vandrade vi runt sjön, njöt av den spegelblanka vattenytan – och av att inte minsta lilla kastat skräp fanns att se. Det är väl så när en hel bygd sluter upp kring en gemensam sak.

(Källa: Informationstavla vid Långasjö kyrka.)