Det är många som öppnar skolor nu för tiden. Vi är med i trenden men utan pedagoger och utan elever och ingen läroplan att följa. Men en svart tavla, en gympabänk och en kateder har vi. Och regelverk från 1940-talet med budskap bl a att vi inte ska slå barnen innan vi försökt tala dem tillrätta…

I vårt öppnande av skola deltar två människor och en hund. Och själva skolan har inte levt upp till begreppet skola sedan 1950-talet – då bron byggdes från vår ö till fastlandet så att barnen lätt kunde föras till det närbelägna samhället med en större och kanske bättre skola.

Vi har öppnat vår skola varje år i april sedan 1991. Öppnandet föregås av naturens generösa blomsterhyllning: en matta av scilla i diket utanför skolmuren, ett hav av vårlök och scilla i gräsmattan som omger huset, påskliljor och nästan utslagna kejsarkronor, fler för varje år.

Själva öppningsdagen firas med ett glas champagne. Sedan kavlar vi upp ärmarna och tar huset och trädgården i besittning. Stadshunden Z tillbringar dagarna framför huset i noggrann kontroll av vilka som passerar. Är det den bofasta grannen eller andra bekanta personer så är det bara att störta fram till staketet och framföra en glad hälsning.

Till vårens glädjeämnen hör blåsipporna i det närbelägna naturreservatet.De blev målet för vår första långpromenad också i år. Och där stod de, i tusental, bland de bruna fjolårslöven. Vitsipporna hittade vi längs vägkanten, årets första för oss.

“Att kavla upp ärmarna” är i år enbart ett bildspråk. All utevistelse, för promenader och trädgårdsarbete, går inte att genomföra med uppkavlade ärmar, minsann. Långkalsonger under jeansen, ullsockor i stövlarna och fingervantar på händerna är ett måste när termometern visar 5 grader på förmiddagen och vinden är sylvass. De korta stunderna av sol knäpper vi upp jackorna och njuter. Och vet att till nästa år minns vi enbart dessa varma stunder och alla våra blommor som hälsat oss välkomna till årets skolöppning.