Helgdagars lärdom

Den vilsamma fritiden, käraste vän,

inte är det precis något fel på den.

Men se lyckan, när allt kommer omkring,

består i att uträtta saker och ting.

I denna strof ur Alf Henrikssons diktning känner jag igen mig – på gott och ont. En tid, när jag just skulle bli pensionär, trodde jag att det var färdiguträttat. Men så blev det ju inte. Åren som pensionär har jag till stor del ägnat åt att ”uträtta saker och ting” i den politiska vardagen och i föreningslivet, i skrivandet och i släktforskningen, i svampskogen och i sommarträd­gården. Är det mina föräldrars exempel som jag bär med mig? I deras välfärd, precis som i min, ingick just känslan att vara till nytta, att ”uträtta saker och ting”.

Nu är det ju inte så att jag jobbar och jobbar. Min familj är prioritet 1 och vännerna och Zorro, förstås. Snarare är det nog en fråga om organisation och planering för att hinna med både det ena och det andra. Men, ett stort ”men”, att mitt på dagen slå mig till ro med en skönlitterär bok – det är ännu inte ”tillåtet” i min vardag men något av ett mål för den.