Nyligen gjorde vi en nästan heldags höstutflykt. Tanken var en vandring i naturen för maken, mig och hunden. I ryggsäcken fanns kaffe och mackor – och en omelett till vår fyrbente vän.

Höstpromenad med hund

Höstpromenad med hund

Och visst blev det en naturpromenad men dessutom kom vi att hamna mitt i historiens vingslag – i Hammarby bruk med herrgård och sin hytta, Sveriges äldsta.

Långforsen

Långforsen

Norr om Örebro går Järleån. En stor del av det område som ån flyter genom har avsatts som naturreservat. Vi har varit här tidigare och då följt åns lugna flöde söderut genom betesmarker och lövskogar. Nu gick vi norrut mot Hammarby. Vi följde den mäktiga Långforsen, drygt en kilometer lång och med en mäktig fallhöjd.

Innan vi startade vår utflykt hade vi googlat på Hammarby, som var målet för vår vandring. Vi visste nu att området längs Långforsen redan på 1500-talet var ett viktigt centrum för järnhantering. Av de hyttor och hamrar, som för länge sedan drevs av Långforsen, syns nu inga spår förrän vi kom fram till själva Hammarby.

I Hammarby Hytta såg vi spåren av Kungshammaren, en hammare som tillkom på 1540-talet på order av Gustav Vasa. Idag påminns vi om detta genom en del stenar i den strida forsen. Men intill finns ruinen av en masugn och några fallfärdiga byggnader från sent 1800-tal. Driften här pågick ända in på 1900-talet och avlutades 1923.

Ruin av masugn

Ruin av masugn

Lite beklämmande var det att se förfallet både här i Hammarby Hytta och, en bit därifrån, av själva herrgårdsbyggnaden. Här var fönster ersatta med masonitskivor och putsen hade lämnat sin plats på husväggarna. Kanske går det inte att vårda alla delar av vårt kulturarv men Hammarby bruk var ändå en av de mer betydande järnbruken i Nora bergslag under femhundra år.