Inger studentI 45 år har vi brevväxlat, min kära vän Boel och jag. Vi följdes åt i gymnasiet, genom socionomutbildningen och i yrkeslivet men 1969 skildes våra vägar åt geografiskt. Boel flyttade till Kristianstad och jag till Oskarshamn. Vi fortsatte vår kontakt via telefon men framför allt genom brev – det var ju så på den tiden. I breven funderade vi över livet och dess innehåll, tröstade där det behövdes och uppmuntrade alltid.

1993 kom vi på idén att vi skulle skriva till varandra i en bok att skicka oss emellan. På så sätt skulle vi kunna följa tidens gång i våra liv. Vi bestämde att brev i boksform kunde vara värt dubbelt porto, tjockare än så skulle våra böcker inte vara.

 

 

IG brevbockerMed åren blev brevböckerna många. Vi skrev regelbundet och ofta. Då vi träffades på tu man hand läste vi i dem och mindes tillsammans.

Så en vacker dag uppstod frågan vad som skulle hända med våra brevböcker. Skriva rent dem och låta barnen läsa dem? Nja, det visade sig inte vara en bra idé. Vissa visade sig inte vara intresserade och ett av dem var mycket bestämd med att detta var våra mycket privata brev som inte skulle delges andra.

 

På senare år har brevkontakten blivit mer sporadiskt och vi har just enat att om att vår brevbokstid får vara över. Vi övergår till nutidens kommunikation: e-post och mobil. Därmed blir tankeutbytet mellan Boel och mig en fråga om här och nu. Funderingar över livet, tröst och uppmuntran finns kvar inom oss.