I DN idag finns en artikel om Caremaspelet – faktiskt ett spel att spela. Det är gjort för medarbetarna i Caremas äldreboenden. Jag har fått ett personligt(!) brev från Caremas verksamhetsutvecklare där tankarna bakom spelet förklaras och där själva spelet finns med som bilaga. Jag känner mig väldigt kritisk till detta spel och ska snart förklara varför.

Caremaspelet är ett värderingsspel. Det syftar till att “ge medarbetarna ett verktyg att på ett enkelt sätt diskutera vardagssituationer och hur man vill ha det på sin arbetsplats”. Verksamhetsutvecklaren skriver också att det inte finns regler “om hur ofta och vilka som ska spela, utan det är upp till medarbetarna på varje verksamhet att komma överens på varje arbetsplats om man ska spela”.

Spelet består av 80 påståenden. De som spelar ska för varje påstående ange “så vill vi ha det” eller “så vill vi inte ha det” och därefter diskutera påståendet och sin inställning till det. Vissa påståenden tycker jag inte om, t ex Hur jag är spelar stor roll för våra intäkter resp Vi tjänar pengar genom att ge våra kunder något som gör deras liv bättre eller Vi ska hjälpa våra kunder att välja det som är effektivast för oss. Andra är helt OK,  t ex Att veta vad kunden egentligen vill är det viktigaste av allt i vårt arbete.

Oavsett påståendena som ska diskuteras och deras karaktär så blir det fel om en personalgrupp ska tillåtas prata ihop sig om den kultur som ska råda i en verksamhet. Ledningen måste fastställa vilken värdegrund som ska gälla och som, via chefer och arbetsledare, ska genomsyra hela verksamheten. Det finns, också i kommunal verksamhet, alldeles för många enheter som utvecklar egna kulturer som inte alls motsvarar den värdegrund som ledningen står för.