Till vår sommarö leder en bro. Den är inte vacker men nödvändig. Den byggdes på 1950-talet och gjorde det förstås väldigt mycket lättare för öns befolkning att nå fastlandet. Jag vet inte om det var både på gott och på ont eller enbart till glädje och nytta för dem som då bodde på ön.

Bron går över ett sund. Detta sund är vackert. Här kan man tidiga vårmorgnar se älvorna dansa. Se bara här på bilden.

Sundet är fyllt av aktiviteter – åtminstone på sommaren. En  ålfiskare har sin båt här och utgår härifrån när han far långt ut i havsbandet för att vittja sina garn. Sundet är till glädje för ägare av  fritidsbåtar – dock ganska små för sundet är smalt – och för oss som gärna badar utan sandstrand. Vattnet blir tidigt behagligt varmt. Ett svanpar har sin återkommande bostad här och vi räknar in och gläds åt deras ungar – och blir ledsna när vi ser att de decimeras genom havsörnens framfart. I strandkantens båthus – båtse heter det här – pilar ladusvalorna ut och in för att ge sina hungriga ungar mat. På vattnet gäckar oss fortfarande skäggdoppingar fast de blir färre för varje år.