Jag har nyligen åkt långfärdsbuss, fem timmar i vardera riktningen. Ja på utvägen blev det sex timmar eftersom fredagstrafiken var så omfattande genom Norrköping att bussen blev en timme försenad.

Under bussresan läste jag min vana trogen. Med som reslektyr hade jag Ellen Mattsons bok Vinterträdet. Boken handlar om Greta Garbo, relativt ung och redan en världsstjärna. Då boken börjar är hon på väg med båten Kungsholm tillbaka till USA och nya filmprojekt. En tid har hon vistats i Sverige och där utvecklat den skygghet som sedan kom att prägla hennes liv.

På båten träffar den unga Vendela Berg. Vendelas släkt har samlat ihop pengar till amerikaresan och tanken är att hon ska börja jobba hos en morbror. Men så möter hon, av en av henne välplanerad “slump”, Greta Garbo och blir alldeles omgående anställd som alltiallo av den berömda skådespelerskan.

Denna bok är jättetråkig att läsa. Greta Garbos nycker och manér, de dyrkande människor hon möter får mig nästan att somna. Boken, så långt jag kom i den innan jag tröttnade, lever inte upp till baksidestextens “en både finstämt poetisk och djupt fascinerande roman”.

För hemvägen från min dotter, fem timmars buss alltså även då, lånade jag Nils Uddenbergs bok Gubbe och katt. En recensent skrev om den “en helt bedårande berättelse om en överraskande förälskelse på äldre dar”. Jag tycker som denna recensent. Författaren är pensionerad psykiatriker. I boken berättar han om hur en herrelös katt sakta men säkert nästlar in sig i hans och hustruns liv och blir alldeles oumbärlig för sina människor. Språket är lättsamt och flytande. Boken går fort att läsa, slutet är lyckligt. En bok att älska.

Nu läser jag en födelsedagsbok: Ransom Riggs Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Det är en spännande bok. Den amerikanske gossen Jakob har en farfar som genom hela gossens barndom berättar skrönor om konstiga barn.

När farfar dör och i dödsögonblicket viskar fram några ord beslutar sig den 16-årige Jakob att ta sig till den ö i Wales som farfar vuxit upp på som polskt flyktingbarn. På den synnerligen ödsliga ön hittar han ett övergivet barnhem och en samling mycket märkliga fotografier föreställande barn. Det visar sig att barnen, som de märkliga fotografierna föreställer har funnits i verkligheten. De har kanske t o m varit farliga och skeppats över till den ödsliga ön av särskild anledning.

Boken är andlöst spännande och det är bara motvilligt jag lägger den ifrån mig för att berätta om den i denna blogg…