Flera gånger har jag i blogginlägg skrivit om robotik. Då har det handlat om utvecklingen av robotar och liknande som sker inom vården av äldre. Delar av den utvecklingen har jag varit – och är fortfarande – ganska spektisk till.

Robotik är för mig ett ganska nytt ord. Wikipedias definition är denna: Robotik är läran om robotar och vetenskapen om mekaniska automatiserade anordningar.

Igår mötte jag en för mig ny “mekanisk automatiserad anordning” – en mjölkningsrobot. Den finns på gården Sverkesta i Närke och dit kom jag och maken under den lokalhistoriska utflykt som vi deltog i. På Sverkesta finns nästan hundra mjölkkor och mjölkningsroboten har funnits där i några år som en av femton i Närke.

Mjölkningsroboten fungerar så här: Korna går lösa i en stor hall. Runt halsen har de en sensor. När korna vill bli mjölkade går de till en “grind” som leder till mjölkningsroboten. Om det är sex timmar sedan de var där senast släpps de in, köar en stund med sina kamrater och står sedan i tur att gå in i roboten. Automatiskt blir deras juver tvättat och sugkoppar fästs sedan, lika automatiskt, på spene efter spene och mjölkningen genomförs. Den tar så där tio minuter. Efter mjölkningen är det återigen juvertvättning, sedan öppnas grinden på andra sidan och en portion kraftfoder blir belöningen. En display visar vilken ko som blir mjölkad och med vilket resultat. Alla kor lär sig snabbt hela proceduren.

Om en ko inte uppsökt roboten på tolv timmar larmar sensorn och bonden söker upp kossan – oftast är den då sjuk fick vi veta.

Vår mjölkbonde berättade att mjölkningsroboten, förstås, spar tid och gör att den tidigare intensiva morgonmjölkningn helt är ur tiden. Nu är det ungdjuren som måste ses till på morgonen, mjölkkorna klarar sig själva. En annan effekt är att hela proceduren har gjort korna friskare – varför det är så kan jag som lekman ju inte veta. Men veterinärkostnaderna har minskat och det är en samlad erfarenhet från de femton djurhållarna i Närke som skaffat mjölkningsrobot.