Burr, sade både Zorro och jag vid morgonens tidiga hundpromenad, årets första i minusgrader! När vi nalkades Vasabron varnade en mötande hundägare  (hunden heter Skorpan, vad hussar heter vet man sällan) för halkan på bron. Det blev en påminnelse om förra vinterns fotfraktur och jag gick över bron med näst intill myrsteg.

Kallt kändes det trots långkalsonger, ullsockor i kängorna och tumvantar. Zorro bekymrade sig inte men han kan njuta av ytterligare några dagar med extralurvig päls. Klippning är beställd.

Inför förmiddagens skogspromenad var både maken och jag ganska så påbyltade – ändå kändes kylan genom märg och ben. Det berodde väl på att den kom lite plötsligt, hade jag verkligen glömt att det blir vinter varje år? Här krävdes bestämt en upprustning för att hålla kylan borta. Alltnog – efter den vanliga drygt timslånga skogspromenaden for vi inte direkt hem utan stannade till på Granngården. Det är ju den butikskedja som en gång startade av Lantmännen och var ett begrepp för alla lantbrukare. Nu har man ett sortimentet som också passar oss stadsbor och inte minst hundägande stadsbor.

På Granngården inhandlade jag raskt tumvantar – de ser ut som vore de handstickade men är det icke – ullsockor, mössa av ull, ett underställ som garanterades hålla kylan borta.

Nu har mörkret fallit utanför våra fönster. I morgon är åter en dag och då kliver jag ut i kylan väl rustad för den vinter som är i antågande.