Vårt skolhus i skärgården

Mitt barnbarn Maja har just varit på besök. Hon har alltid varit intresserad av vår släkt och trakter där de bott. Den här gången talade vi en hel del om vårt sommarhus, den gamla skolan i Tjusts skärgård.

Hur var det, hur många elever var det i det enda klassrummet, fick de skolmat – funderingarna var många. Jämförelseobjektet var förstås hennes egen, nutida, skola.

Jag började med att leta fram mitt ex av Torsten Gustafssons bok Liv och leverne i Eds skärgård. Ett kapitel i boken har rubriken Skola i skärgården. På en bild, tagen framför skolhuset, kan vi räkna till 37 elever och en lärarinna, som ser väldigt ung ut. Den unge Torsten är en av dem och sitter längst fram. Eftersom han själv berättar detta i boken kan vi datera bilden till omkring 1920.

I det forna materialskåpet i skolsalen finns fortfarande en mängd handlingar från skoltiden. Här finns blanketter för terminsbetyg, avgångsbetyg från folkskolan och från fortsättningsskolan. Oförskräckt redovisades översiktligt vilka betyg som utdelats i de olika ämnena för jämförelse med det egna betyget.

I materialskåpets pappershög finns också läroplanen från 1922 med detaljerade beskrivningar av vad som skulle läras ut i de olika ämnena. Från samma år finns ett reglemente. Här läser vi från vilka öar barnen kommer för att undervisas i vår skola. Från sina hemöar ror de kortaste vägen och springer sedan på stigar över ön. När isen varken bär eller brister stannar de hemma. Skolmat erbjöds inte, var och en tog med sig skolfrukost efter sina förutsättningar.

I reglementet från 1922 står också att vår skola omfattar sex årsklasser och är anordnad enligt andra D-formen. Jag slår upp i Svensk uppslagsbok vad detta innebar och läser att med andra D-formen menas att skolorna är halvtidsläsande och uppdelade i små- och folkskolestadiet. Då förstår jag bättre att det i den enda skolsalen överhuvud taget går att undervisa 45 barn på folkskolestadiet och 25 på småskolestadiet, vilket reglementet fastställt för skolan. Här löste man det genom att småskolebarnen fick gå två år i årskurs två och väl ett år kortare i folkskolan.

Maja och jag funderar en del över hur det var möjligt för den ensamma lärarinnan att undervisa alla dessa barn och vilka kunskaper eleverna fick med sig ut i livet. Säkert var det si och så med detta, vilket också bekräftas i en senare rapport från skolans inspektor, som bland annat skrev “om barnen i den här skolan överhuvud taget ska kunna bibringas några kunskaper är det nödvändigt att införskaffa moderna läroböcker”.

I reglementet från 1922 läser vi också bestämmelserna under rubriken Undervisning, ordning och tukt. Här läser vi bland  annat följande, nu ju helt otänkbara: “Innan aga tillgripes såsom bestraffning, bör lärare noga överväga, om icke rättelse kan vinnas genom andra åtgärder. Under inga omständigheter må aga utdelas på sådant sätt, att skada därav vållas barnet.”

Så här var det i vår skola för nästan hundra år sedan enligt de papper som vi hittar i materialskåpet. Hur skoldagarna var i verkligheten och hur skärgårdens barn uppfattade sin skoltid vet vi ingenting om. Men på andra sidan ön bor en person som senare var elev här. Jag ska be om hennes minnesbild och försöka komplettera läroplaners och reglementens beskrivning av en skola i skärgården.

Elever och lärarinna omkring 1920