Rubriken hämtar jag från senaste numret av Dagens Samhälle, tidning för Sveriges Kommuner och Landsting. Under rubriken finns en kort notis som berättar att i Malmö har par rätt att bo ihop på äldreboende fast bara den ene behöver omsorgen i ett särskilt boende. I Malmö har man alltså redan tagit det steg som en lagändring den 1 november ger möjlighet till i landets alla kommuner.

I artikeln konstateras att, under det år som det varit möjligt i Malmö, så har bara fyra par ansökt om parboende och två av dem tog senare tillbaka sin ansökan. I Örebro var situationen densamma under 2011: fyra par ansökte om parboende.

Igen: möjlighet till parboende är välkommen men måste vara genomtänkt. Den utredning, som föregick lagförslaget, tog också upp en hel del praktiska frågor. Till en början bestämdes att den vårdbehövandes rätt till bistånd också innefattar att ha sin make/maka boende i boendet. Därefter beskrevs frågor som måste lösas för den medföljande: det gäller städning i den egna lägenheten, det gäller matlagning och tvätt och olika kostnader. Men framför allt gäller det att det ska finnas utrymme för båda makarna och deras personliga saker och att medföljande make har en vanlig bostad att flytta till om den vårdbehövande maken avlider.

Så länge inte parboendet innefattar alla praktiska lösningar, inte minst att kunna erbjuda större lägenhet än dagens enrummare med kokskåp, är det inte så konstigt att äldre par tvekar att söka parboende – även om det skulle vara en god lösning och en möjlighet att leva tillsammans livet ut.