Idag när jag ögnade igenom Läkartidningen, makens veckotidning sedan många år, fastnade jag för denna rubrik

Måste jag som chefsöverläkare börja sälja knark, kanyler och alkohol?

Den som skrev den korta artikeln var Svante Bäck, chefsöverläkare för psykiatrin i Västervik. Han hade fått i uppdrag att skriva sitt landstings remissvar på den statliga utredningen om tvångslagar i psykiatrin och mödosamt börjat gå igenom den 1 200 sidor långa utredningen. “Men så … på sidan 241 får min läsning plötsligt sin oväntade belöning”, skriver han, och fortsätter så här:

“Med ett häpet och förnöjt leende läser jag om och om igen: “Chefsöverläkaren ska låta förstöra eller sälja narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel… om dessa har omhändertagits eller påträffats där patienter intagits för tvångsvård utan att det finns känd ägare till egendomen. Detsamma gäller ifråga om injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen…”

Som chefsöverläkare har doktor Bäck det ofta svårt att få klinikens ekonomi att gå ihop. Men nu ser han en ljusning och skriver vidare, “jag får börja sälja alkohol och droger och generöst nog även sprutor och kanyler. Nu undrar jag bara om kosingen måste deklareras eller om den kan ses som en välkommen, obunden sponsring från brukarsidan, med själva staten som idégivare”.