Just idag är det första söndagen i advent. Den här dagen väcker många minnen till liv – från barndomen, från uppväxten, från vuxen ålder.

I mitt föräldrahem var adventsrutinen fast:  hela familjen samlades till adventskaffe på de fyra söndagseftermiddagarna. Finkopparna var framdukade – ljust gult tunt porslin med guldkant – och det hörde till att också barnen drack kaffe. Vi tyckte egentligen inte om denna beska dryck men det gick bra om kaffet späddes ut till ungefär en del kaffe, fyra delar mjölk. Mammas hembakade bullar hörde till, men först efter luciadagen bakades de med saffran.

Så småningom växte jag ju upp, gifte mig och studerade på Socialinstitutet. Jag och dåvarande maken bodde i en liten etta på Gärdet i Stockholm. Ekonomin var knapp. Och så blev det förstås advent också detta mitt första år med eget hushåll. Mitt på Odenplan, nära “Sopis”, fanns ett stånd med julsaker. Det lägsta priset för en adventsstake var tio kronor – den allra enklaste, tillverkad av flätad halm. Den tyckte jag att jag hade råd med. Så blev det adventsfirande också i vuxenlivet.

Min enkla halmljusstake fanns med år efter år – även när ekonomin hade medgett en mer avancerad variant. Den blev ju därmed också mina barns adventstradition. Min dotter fick den med sig när hon så småningom flyttade hemifrån. Nu, efter över 50 år, ingår den i hennes adventstraditioner. Jag fick just ett mms från henne och ser att den står på plats med ett tänt ljus.

Hos oss finns nu en annan adventsstake tillverkad som hantverk av en man i Figeholm utanför Oskarshamn. Den står här på bordet, prydd med färsk vitmossa och små flugsvampar. Och just idag har vi alltså tänt det första ljuset.

En annan adventstradition här hos oss är den halmstjärna som jag varje år fäster på ytterdörren. Den har min dotter gjort. I hennes tidiga ungdom anmälde hon sig till en halmkonstkurs. Snabbt insåg hon att det inte var hennes melodi, hon tillverkade två halmstjärnor – en till sig och en till mig – och avslutade raskt sitt kursdeltagande.

En tredje tradition i advent är besöket på Wadköpings julmarknad. Den är traditionell på flera sätt. Här säljer duktiga kvinnor textilt hantverk som vackra vantar, schalar, konstfärdiga grytlappar, medan männen saluför sina svarvade träskålar, sin metallkonst och andra “hårdare” föremål.

Till sist antar jag utmaningen från min bloggkollega Birgit. Här kommer två gåtor från min avlägsna barndom.

På dagen fylld av kött och blod, på natten står och gapar. Vad är det?

Varför har strutsen så långa ben?

Svaren på dessa komplicerade gåtor kommer i nästa blogg.