Sina misstag som förälder, om de är flagranta, får man förklara när barnen är vuxna. För några år sedan ställde min dotter en fråga som jag inte hade något svar på. Frågan löd: “Varför fick jag och M, när det skulle köpas glass, enbart välja från nedersta raden?” Ja, varför? Obegripligt. Inte var det av ekonomisk nödvändighet. Var jag ett offer för 1960-talets Jante-kultur, var jag helt enkelt missunsam?
För barnbarnen gäller erbjudandet från mig som mormor/farmor: “välj det ni vill ha, men välj något ni orkar äta upp”. Också det en begränsning men den kan jag stå för.
Att välja från nedersta raden är mig nu förlåtet och har i stället blivit en kärvänlig påminnelse vid varje tillfälle då jag står framför en glasskiosk tillsammans med min dotter.
Precis så var det och jag tror det var vanligt och inget konstigt alls. Jag är ju jämngammal med K och M men hos oss var det möjligen en ekonomisk fråga, vi var ju sju barn. Skönt för oss att det var vanligt bland alla. I dag önskar vi att kunna ge vilken glass barnen önskar men alla kan inte ge sina barn glass av den billigaste sort… Konstigt att det blivit så.