I vårt hus här på sommarön har det de senaste dagarna rått stor aktivitet. Här har städats och fejats, här har bakats och lagats mat. Här har plockats ängsblommor och satts in myggfönster i gästrummen. Nu klipps gräset. Det är tid för vår göranssonska helg, den årligen återkommande och glatt emotsedda. Se bilden här av makens limpor och klassiska brödbullar.

I stället för två personer och en hund kommer huset att befolkas av tio personer – och en hund – det här veckoslutet. Och nästan alla heter Göransson och alla ingår i makens släkt: sönerna, en av dem med sambo, barnbarnen, brorsdottern med make. De droppar in från olika delar av landet och är tillhållna att senast infinna sig till middagen.

Solen skiner och vattentemperaturen i sundet är 21 grader, som gjort för båtfärd och bad.

För oss som värdfolk är detta inte en lika stor kraftmätning som det kanske kan låta. För några år sedan föreslog brorsdottern att varje familj skulle helt och hållet svara för var sin måltid – ett förslag som tacksamt togs emot av oss. Det innebär att vi svarar för fredagens ankomstmiddag, en familj för lördagens lunch, modell picknick, en annan för middagen i morgon och den tredje för lunchen på söndag. Väldigt bra, det gäller för oss bara att ha plats i kyl och skafferi för den mat som medförs.

Det kan vara tjugonde året som göranssonska helgen går av stapeln. Ibland har det regnat och gett anledning till kortspel, ofta har det varit sol och båtutflykt, emellanåt lite mulet och någon aktivitet: besök på glasbruk eller bygdeauktion, svampplockning eller långpromenad. Under några år var kubbspel en omtyckt aktivitet.

För oss, men förstås alldeles särskilt för maken, är göranssonska helgen en händelse att se fram emot. Varje vår säger maken “undrar om de vill komma i sommar också”. Och hittills vill alla och räknar säkert in det i sin sommarplanering.