En av årets sommarpratare i P1 är författaren Kristina Sandberg. Hon har skrivit tre böcker om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik: Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris. För den sista av dem fick hon det litterära Augustpriset.

Den första boken av tre

Jag har lyssnat på sommarprogrammet och i våras läste jag de tre böckerna. De tar sin början på 1930-talet. En mycket ung Maj blir med barn med en mogen man eftersom hon inte kom sig för med att säga nej till honom. Mannen ”tar sitt ansvar” och de gifter sig. Plötsligt är den unga flickan hemmafru och förväntas leva upp till tidens, småstadens och släktens sociala krav och till mannens sexuella begär.

Den första av böckerna förmådde jag inte läsa ut. Jag blev så provocerad av Majs valhänta försök att passa in och göra rätt och av de långa styckena om hennes funderingar och tankar. De båda andra böckerna tyckte jag om att läsa och jag gjorde det med större distans och mer som tidsdokument. De skildrar Maj och hennes familj från 1940-talet fram till 1970-talet.

Att nu höra Kristina Sandberg berätta om Maj gör mig rörd. Det beskriver så tydligt Maj som en symbol för en hel generation kvinnor, de som hade i uppgift att få livet att fungera för mannen, barnen, släkten. Det handlade om maten och städningen, att duga i andras ögon och att de ”måste vilja det de måste”.

Kristina Sandberg talar särskilt om Maj i hennes roll som mamma. Hur Maj i hemlighet tar upp sin lilla dotter och ammar henne då den lilla skriker – i stället för att hålla sig till det vedertagna schemat om amning var fjärde timme. Hur Maj följer tidens norm att inte skämma bort, att inte berömma sina barn så att de ”ska tro att de är något”. Man skulle sköta sig och inte göra sig märkvärdig. Just i detta är vi kanske många, födda i den tiden, som känner igen sig. Kanske är det insikten om detta som gör att Kristina Sandbergs sommarprogram berör mig så djupt.