Fascinationen är stor över vår faster Idas hundraåriga glasplåtar, i tusental, upphittade i golvet i hennes tidigare ateljé. De väcker fantasin till liv hos mina systrar och mig. Och ändå är hon ju inte vår faster utan vår mammas. Men vi minns på nytt från var barndom de båda fastrarna, Ida och Augusta, på täta besök hos vår mormor. Lite speciella, mycket originella, alltid vänliga.

Minnena av faster Ida rör upp andra hågkomster. “Nog fanns det väl en brottare i släkten, av olympiaklass”, minns min syster. Ja, nog har vi väl för länge sedan sett en bild av en ståtlig man klädd i brottarutstyrsel. Men vem var det? Namnet Malmström kom för oss, Gustaf Malmström, från Malmö. Jag googlade på namnet, hittade uppgifter om hans prestationer: grekisk-romersk lättvikt, femma i OS 1908, silvermedalj i OS 1912.

Födelsedatum hittade jag också och började genast leta i alla Malmös församlingars födelseböcker. Arkiv Digital – släktforskning på nätet – är en guldgruva. Och där var han, gossen, sina föräldrars första barn. Med en far som var smed och en mor som var fabriksarbeterska. Hans mor visade sig vara syster till Idas och Augustas mor och därmed också till min morfars. Kusiner alltså!

Brottaren levde i Malmö tills han blev 86 år. Om hans liv vet vi dock ingenting alls. Möjligen kan man förebrå sig att man inte lyssnade medan det fanns generationer att lyssna på. Men så är det ju det där med att allting har sin tid – när vardagen ilar fram är det inte lätt att engagera sig i människor som, visserligen med silvermedalj i OS, levde för hundra år sedan. Men synd att bilden av den ståtlige inte finns kvar.