Vår familjemedlem Zorro, en vänlig hund av rasen Lagotto Romagnolo, tar mig ut på många aktiviteter – bra både för hund och för människa. Aktiviteterna ger motion och trevlig samvaro för oss båda – med varandra och med hundar och människor vi möter.

En gång i månaden gör lagottoklubben utflykt. Jag brukar kalla de utflykterna för ”kusinträffar” – avlägset är ju hundarna nästan som kusiner. Medan jag förbereder dem hemma i köket genom kaffekokning och smörgåsbredning berättar jag för Zorro att det är dags för kusinträff. Han blir jätteglad!

Alldeles nyligen var det en sådan dag och målet för utflykten var den här gången Kalltjärn, en liten sjö i Kilsbergen. Nio hundar med hussar och mattar samlades vid en parkeringsplats uppe i bergen. Återseendets glädje var stor, hundarna visade det mest.

På en smal stig gick vi genom skogen. Hundarna, fria från selar och koppel, sprang fram och tillbaka glada i hågen. Vi tvåbenta fick gå mer försiktigt för att inte halka på rötter och i lera. Väl framme vid sjön var det bad för de hundar som var hågade (Zorro har slutat bada för säsongen) och fikadags.

Till våra utflykter hör fotografering. Den här gången försökte vi oss på att samla alla hundarna på en trappa. Det lyckades förstås inte, se bilden. Två hundar kom aldrig ens upp på trappan, ett par var hela tiden på väg ner. Högst upp på trappan satt Zorro och såg välartad ut.

Återvägen gick som ditvägen om ock i något långsammare takt i uppförsbackarna. Väl hemma var vi lite trötta, förstås, båda två.

Men redan nu ser Zorro och jag fram emot november månads lagottoträff. Vid den har utlovats en tipspromenad – sånt gillar vi.