I min tidiga ungdom läste jag en deckare som hette I dimma dold. Vem skrev den? Minns inte men associerar till boktiteln nu när jag ska berätta om den senaste lagottoutflykten, en av de månatliga träffarna för glada hundar av rasen lagotto romagnolo. När jag berättar för Zorro om att vi ska iväg på en sån träff kallar jag dem för kusinträffar. Nu vet kanske inte Zorro vad som menas med “kusin” men glad blir han eftersom jag låter glad och lockande. Och när vi väl är framme vet han precis och gnyr uppfordrande tills han blir utsläppt ur bilen.

Var är korven, undrar Zorro...

Vår lagottoutflykt i lördags gör skäl för att kallas “i dimma dold”. Vi träffades i Kilsbergen – den bergskedja som sträcker sig i väster ganska nära Örebro. Så länge vi körde på vägarna nere på Närkesslätten var vädret mulet och grått. Men när vi så småningom styrde kosan uppför den långa, branta backen till Ånnaboda, målet för vår färd, tätnade dimman alltmer ju längre upp vi kom. När Zorro och jag till sist hittade den stora parkeringsplatsen för samlingen tyckte jag mig, långt borta och mycket vagt, se några hundar skutta omkring.  Jag chansade på att det var “rätt” sort, släppte Zorros koppel och han, med bättre sinnen än synen, konstaterade genast att hans kusiner var på plats.

Så småningom hade ett tiotal glada hundar samlats med hussar och mattar – glada de också. Vi vandrade iväg längs en led några kilometer fram till målet, som var en förkastningsbrant med vanligtvis en storslagen utsikt, milsvid. Av utsikten fanns ingenting denna kulna dag, enbart dimma och dimma. Men god samvaro mellan tvåbenta och fyrbenta, korvgrillning och fika. Och så småningom lite träning för de fyrbenta att leta reda på “borttappade” föremål i skogen. Fast det blev lite halvhjärtat, vid det laget var vi alla trötta och tog oss hem genom dimman.

Men vem skrev då boken I dimma dold? Jag googlar och finner att det var Vic Sunesson. Boken kom ut 1951. På “nätet” hittar jag uppgifter om hela personregistret i boken och en sammanfattning av handlingen trevligt beskriven av signaturen bertil.just.nu. Hemska mord och intriger! Denna Bertil nämner också att, vid bokens tillkomst, kostade en tidning 20 öre och en kontorist hade 300 kronor i månadslön… Men det är ju en helt annan historia.