Efter nio månaders planering genomfördes alldeles nyligen Kusinträff 2013. Bestämt från början var att den skulle ske i Blekinge och på en av skärgårdens vackra öar. Svärdottern och sonen – årets värdpar -funderade: Vilken ö är den bästa för nära och kära att få njuta av? Att bo i ett fyrtorn på en ö, kunde det vara något? Nej, Tjärö – en ö som båda besökt och som marknadsförs som “onödigt vacker – hälften kunde varit nog”.

Svärdottern tog mig med till denna ö, vi kallade det “researchresa” och det var i augusti förra året. Efter 15 minuters båttur kunde vi stiga iland på Tjärö – och vi föll direkt, ja faktiskt redan när vi nalkades ön. Här fann vi allt. Inkvarteringsmöjligheter för många – även hundar, vackra platser för picknick, reservplats inomhus i händelse av regn. Självhushållskök för kvällens knytkalas – där alla förväntas bidra med sina specialiteter, en restaurang med frukost- och lunchservering. Vi provgick öns vandringsled och kunde konstatera badmöjligheter i havet.

Innan vi tog båten tillbaka till fastlandet beställde vi – preliminärt vad gällde antalet personer – allt för vår kusinträff. Därefter vidtog planeringen. Svärdottern och sonen skickade brev med inbjudan och beskrivning, folk tänkte och slog i sina almanackor.

Så blev det juni 2013. En lördag samlades 17 släktingar på kajen i Järnavik för överfart till Tjärö , de äldsta var i 80-årsåldern, den yngste bara fyra år. En hund ingick i sällskapet. Solen strålade och alla var glada. Alla var nöjda med sin inkvartering i det stora röda huset, svärdotterns lunchmackor avnjöts ute i det fria, några gick längs öns vandringsled, andra tog igen sig.

I det stora självhushållsköket förbereddes så småningom kvällens middag. Också den kunde vi njuta av utomhus. När kvällen blev sval drog vi oss inomhus och fortsatte samvaron ytterligare några timmar. Nästa dag samlades vi till frukost i restaurangen och tillbringade sedan förmiddagen på soliga klippor med hisnande vacker utsikt.

Tiden gick fort. Framåt eftermiddagen åt vi lunch i restaurangen och sedan var Kusinträff 2013 oåterkalleligt slut. Vi vandrade iväg till båten som tog oss till fastlandet. På kajen i Järnavik kramade vi om varandra och gladde oss åt att återses vid Kusinträff 2015  – i Skåne den här gången.