Vid mina fötter ligger en lycklig, alldeles avslappnad hund. Han har haft en god dag, kanske den bästa han kan tänka sig. Hela denna söndags förmiddag har han tillbringat i skogen, fri och utan koppel på språngmarsch med sin rasfränder, jag kallar dem “kusiner”.

Åtta glada "kusiner"

Åtta glada “kusiner”

Lagottoklubben har haft sin månatliga utflykt. Den aviserades som vanligt via internet och naturligtvis deltog vi i den. Redan när jag tog fram ryggsäcken och började bre smörgåsar, en till mig och en till Zorro, visste han vad som väntar och störtade förväntansfull mot ytterdörren.

Vi var de första som kom fram till mötesplatsen – ett naturområde i utkanten av vår stad. Zorro placerade sig så att han hade överblick över bilvägen som de andra kom åkande på. Och så kom de då, en efter en och släpptes ut ur sina bilar. Tillslut var det åtta glada hundar, alla av rasen lagotto romagnolo, som rusade runt på fältet där vi ställt våra bilar. Återseendets glädje var inte att ta miste på.

Först samlade vi alla hundarna och deras hussar och mattar för fotografering och sedan började vi vår promenad. Den tog ett par timmar på stigar som vår aktivitetsledare kände till. Nysnö, som frusit till is gjorde att vi tvåbenta fick gå försiktigt denna dag. Hundarna däremot sprang som vanligt utan att fundera på eventuell halka.

Att se Zorro i denna “flock” av vänliga människor och snälla hundar är att få en bild av samhörighet och livskvalitet. Så nu siktar vi in oss på lagottoutflykten nästa månad, ingen av oss vill missa den.