För så där sex år sedan hade jag ytterst dimmiga begrepp om hundars behov av motion, ja, om hundar överhuvudtaget. Men så kom ju Zorro in i vår lilla familj och med honom insikten om motionens betydelse – för både två- och fyrbenta.

Min tillvaro har vänts upp och ned och min klädstil har förändrats. Nya vänner, nya bekanta och nya samtalsämnen har tillkommit. Jag känner numera till namnen på alla hundar i grannskapet – men vet inte vad alla hussar och mattar heter.

Två hundägare, som vi från början mötte av en slump vid en skogspromenad, har blivit vänner som vi träffar nästan varje dag. Deras hundar och vår Zorro har bildat en flock och genom de äldre i den flocken fick Zorro uppfostran och hjälp i sitt  vuxenblivande.

Det finns hundpromenader och hundpromenader. Vi praktiserar dem alla. På morgnarna är det koppelpromenad genom staden. Vi möter och hälsar på Skorpan, Hero, Freud, Klara och Alfa – och ibland, men det känns farligt för Zorro, en väldig irländsk varghund som dock går stilla och oberörd tätt intill sin husse.

Lite för tio ger vi oss iväg på dagens begivenhet: den okopplade skogspromenaden. Det är nu  Zorro får träffa sin flock. På långa, raka skogsvägar springer hundarna, nosar hundarna, leker hundarna medan vi tvåbenta dryftar livets glädjeämnen och förtretligheter, nyheter i vår omgivning och erfarenheter av hundhållning. För mig  är dessa möten den bästa hundskola man kan tänka sig.

På eftermiddagen är det dags för en längre koppelpromenad – längs den vackra Svartån, till vår stadspark eller åt ett alldeles nytt håll. Ja, sedan återstår bara kvällspromenaden, också den med kopplad hund.

Nu finns ytterligare en sorts hundpromenad. Den har till och med ett namn: Hundpromenad Örebro. För några år sedan tyckte en hundägare att det var lite ensamt att promenera med sin hund så han satte ut en annons och inbjöd till gemensamma hundpromenader. Detta har fortsatt och spritt sig, bland annat genom en egen grupp på Facebook. Kl 13 varje söndag samlas hundägare med sina hundar på Bilprovningens parkering.

I söndags var vi med på den kollektiva hundpromenaden. Tio glada hundar rusade runt på parkeringen och tog snabbt upp vår Zorro i sin flock. Så vandrade vi iväg, okopplat där det gick, kopplat när vi mötte folk på promenad. Åtta kilometer lång var vandringen, samma väg varje gång, fika halvvägs. Och vi tänker vara på plats också nästa söndag…