Detta, att vara på sin vakt, fick jag en påminnelse om häromdagen. Påminnelsen gällde också att om något verkar vara för bra för att vara sant så är det för bra för att vara sant…

I min pc kom frågor, till synes från vår internetleverantör, om vad jag ansåg om deras tjänster. Att besvara enkäten skulle ta högst tre minuter. För besväret skulle jag få en värdefull present.

Sover sött, luras inte

Sover sött, luras inte

OK, jag besvarade frågorna, de var skäligen enkla: Vad tycker du på en skala 1-10 om det ena och det andra? Är du man eller kvinna? Hur gammal? Så kom tre förslag på present att välja mellan, inte dåliga. Jag valde en surfplatta – god ersättning för tre minuters jobb, eller hur. Jag skulle betala 29 kronor för den och det var väl ok fast lite konstigt, tyckte jag.

Jag klickade glatt på surfplattan och då kom, minsann, begäran att jag skulle skriva in numret på mitt bankkonto för att betala de 29 kronorna. Där besinnade jag mig och klickade bort alltihop.

Den här händelsen påminde mig om de så kallade Nigeriabreven som kom då och då för ganska länge sedan. Det första jag fick var från en afrikansk prinsessa. Hennes far hade blivit dödad men hade hunnit gömma undan så där tio miljoner dollar. Nu ville prinsessan skicka dem till Sverige – jag minns inte om hon skulle komma efter själv. Nu hade hon hört talas om att jag var en så hedervärd person och ville jag tillfälligt upplåta mitt bankkonto till hennes dollar så skulle jag få hälften. Det ville jag inte. Jag hade redan hört talas om detta sätt att luras och visste att efter ett tag skulle det komma ett brev där prinsessan skrev att det uppstått administrativt krångel och ville jag nu skicka 10 000 kronor till henne så skulle det lösa sig. Och vad var väl 10 000 kronor om jag ändå snart skulle få fem miljoner dollar! En del skickade pengarna och ångrade förstås sin godtrogenhet.

Polisen gick ut med information och varningar om Nigeriabreven och så småningom upphörde detta sätt att försöka lura folk på pengar. Men det kom nya sätt och vi läser då och då om dem i tidningen. Ett är säkert: det är inte roligt att behöva vara på sin vakt – men dessvärre nödvändigt.