Idag, just när det råkar vara årets varmaste dag (hittills), känner jag mig upprörd. I morgonens eko-utsändning i radio informerades jag och andra om sommarens brist på sjuksköterskor vid vårdcentraler och på sjukhus. Underbemanning gör vården otrygg, de som tjänstgör är överbelastade och trötta. I radions information ingick att sjuksköterskor föredrar att ta jobb i Norge där lönerna är förmånligare.

Visst ska alla ha rätt att fritt välja var de vill jobba men jag blir ändå upprörd. Det jag reagerar över är bristen på solidaritet. Sjuksköterskor – och läkare med för den delen – får en alldeles gratis utbildning av den svenska staten med bostad och uppehälle finansierat genom bidrag och med förmånliga lån.  Att vikariera där det behövs i vår sjukvård skulle kunna vara ett sätt att återgälda samhällets satsning på utbildning – oavsett att lönen blir lägre än i Norge.

På sikt måste lösningen, förstås, ändå vara en annan och gälla vilka löner som sjuksköterskor och andra yrkesgrupper anser rimliga.