För ett par veckor sedan berättade jag här om Bokens dag i Örebro – ett välbesökt evenemang i vår stad. I en av de bästa lokalerna mitt i stan var långbord dukade till en månghövdad publik, alla med förhandsbokade biljetter. Vi trakterades med en god landgång med möjlighet att köpa till ett glas vin, kaffe och kaka. I vimlet var det lätt att hitta bekanta, stämningen var god och glad.

Men det var inte landgången och den sociala samvaron som var kvällen höjdpunkt. Nej, det var mötet med de fyra författare, som fanns på scenen. Tillsammans med dem fanns där en väl utvald person som ställde frågor och höll ett samtal med författarna levande under de tre timmar som evenemanget pågick.

Det har blivit allt vanligare med författarsamtal. Alldeles nyligen har Stockholms nya litteraturfestival, Stockholm literature,  ägt rum på Moderna museet, dessförinnan var det biblioteksmässan i Göteborg och, faktiskt, arrangeras numera författarsamtal i många svenska städer. I Örebro blir det dags igen till våren då den sedvanliga bokmässan äger rum.

Varför är författarsamtalen så populära? I tidskriften Fokus hittar jag en artikel om fenomenet. Här citeras stockholmsbibliotekarien Ingemar Fasth, han som redan 1998 fick i uppdrag att arrangera det första författarsamtalet i Stockholm: “Jag tror dels att det handlar om att du vill höra mer om ett författarskap som drabbat dig. Men jag tror också att det är en törst efter det intelligenta samtalet. Idag tänker du inte ens dina egna tröga tankar vid busshållplatsen, utan står i stället och pillar på din telefon. Vi skär sönder tanketiden”.

Så kan det vara. Själv ville jag, på Bokens dag, bättre lära känna Margareta Strömstedt, vars alla böcker jag läst och “drabbats” av. På köpet fick jag en ny “bekantskap” i den unga författaren Sara Lövestam och roades av två slagfärdiga, Stefan Holm och Björn Hellberg. Och i alla tre timmarna njöt jag av “det intelligenta samtalet” mellan dem och moderatorn Martin Dyverman.

Författarna själva då, vad betyder ett författarsamtal för dem? Kanske passar det offentliga samtalet inte för alla.  Jag citerar igen artikeln i Fokus: “Dock, den litteratör som inte gillar läget måste ändå ta sig i kragen. Att delta i litterära samtal eller framträda på bibliotek ute i landet ger uppmärksamhet i lokalpressen. Det är viktigt för bokförsäljningen, en fråga om överlevnad.”

Nils Uddenberg, med boken Gubbe och katt, är en författare jag skulle vilja lyssna till.

Sist i artikeln beskriver dess författare just hur skillnaden i lusten att framträda kan visa sig. Hans ena exempel är den finländske poeten Willy Kyrklund med sin oerhörda ångest över att behöva framträda. Hans andra är Filip & Fredrik, som gav ut sin första bok 2003 och skulle lansera den i en bokhandel i Stockholm. Inte många kom dit så författarna ordnade en megafon och klev ut mitt på Odenplan och basunerade ut var de fanns med sina böcker.

Låt oss gå på författarsamtal, var och en i sin stad. Att ta del av författarnas tankar om sina böcker och annat kan inspirera oss till egna tankar – så att vi lite mindre står vid busshållplatsen och pillar på telefonen…