När nu dagarna blir ljusare och solen värmer i nacken, när till och med snödroppar, vintergäck och krokus börjar blomma – då går min längtan till sommarön. Sedan över tjugo år har “vår” ö på ostkusten i norra Kalmar län varit en replipunkt av stort värde för både två- och fyrbenta.

Årets första vistelse på sommarön brukar vara i påskatid – så planerar vi också detta år. Med möda – och inte så gärna – erinrar jag mig hur det är när vi kommer och tar huset i besittning efter dess långa vintervila. Medan vi har varit borta har flugor och spindlar flyttat in, levt ett tag och avlidit på våra golv. I vissa skrymslen har mössen bott och lämnat små visitkort. Vattnet ska kopplas in och stor städning ska genomföras. Men när detta är klart – då är det vår tur att njuta.

Vårt hus är gammalt. I 130 år har det stått där det nu står. I 70 år var huset skola för barnen på vår sommarö och på angränsande öar.  Därefter fungerade den gamla skolsalen som samlingssal och lärarinnebostaden hyrdes ut till en ägghandlare. För tjugo år sedan blev huset vårt! Vi följer årstidernas växlingar här, från diket fyllt av scilla tidigt på våren till blommande körsbärsträd,  från körsbärs- och vinbärsskörd till kantarellerna på höstkanten.