Resandefolket : Från Tattare Till Traveller (inbunden)

Nyligen deltog jag i en föreläsning med titeln Resandefolket – från tattare till traveller. Föreläsare var författaren till boken ovan, journalisten Bo Hazell. Han har forskat om resandekulturen sedan 1992. Tio år senare gav han ut den här boken och nu har han kompletterat och uppdaterat den. Boken är på nästan 700 sidor. Den varvar fakta med berättelser ur livet och lockar till läsning.

Själva föreläsandet varvades med videoklipp där personer tillhörande resandefolket berättade om sina liv. Bilderna av utsatthet och diskriminering gick mig rakt i hjärtat. Där fanns berättelser om hur barnavårdsnämnden oanmält kom och hämtade barnkullar, hur unga män och kvinnor tvångssteriliserades endast på grund av sin härkomst. Där redovisades också utdrag ur läkarjournaler från alldeles modern tid, där doktorn till synes lätt road skrivit till exempel “idag kom hon med kolsvart hår och bär ovanligt många ringar”. Men först och sist var det berättelsen om hur människor, som tillhör resandefolket, har skämts för att berätta om sin härkomst av rädsla för att bli särbehandlade eller sedda över axeln.

Resandefolket är en minoritetsgrupp men inte ett av de svenska minoritetsfolken. Redan på 1950-talet konstaterade forskare att “tattarna” inte var en etnisk grupp utan var en benämning på svenskar som av olika anledningar levde utanför samhällsgemenskapen. Deras motsvarighet finns i många andra länder, i England kallas de t ex just travellers.

På 1950-talet kallades resandefolket fortfarande tattare och de särskildes på olika sätt från andra grupper. Nu skapades i stället en politik som ledde till anpassning till det svenska samhället. De resande själva tillfrågades inte i den här frågan men många upplevde lättnad eftersom de slapp att bli ständigt utpekade. Dock ger boken vittnesmål om att tiden med diskriminering och utpekande inte är över. I boken kommer ett antal personer till tals med berättelser om hur de i sen tid i skola och arbetsliv känt sig utstötta och mobbade. En del av de intervjuade vill inte vara med på bild eller uppge sitt namn –  tillhörigheten till resandefolket är deras största hemlighet.