Släktforskningens glädje

Vi är många seniorer som timme ut och timme in sitter som förhäxade vid våra datorer. Vi är uppkopplade till någon av de utmärkta databaser som har samlat kyrkböcker och annat material till glädje i vårt sökande.

Om man, som jag, sommarbor på en skärgårdsö där man varje dag känner historiens vingslag, så vill man gärna gå ett steg längre. Vilka bodde i backstugan som en gång fanns på den udden vid havet? Hur skedde ägarbytena genom århundrandena för den vackra gården i skogsbrynet?

Folkskola i skärgården från 1880

Folkskola i skärgården från 1880

Vårt sommarhus är en gammal folkskola, hitflyttad från fastlandet 1880. Husets historia som skola har jag noga kartlagt, ”känner” lärarinnorna (!), har tagit del av elevmatrikeln, läst skolnämndsprotokoll med klagomål på undervisningens kvalitet, träffat flera före detta elever med nostalgiska skildringar av tiden i skärgårdsskolan (att komma varje skoldag var inte att tänka på när man kom roende från grannöarna).

Den här sommaren gäller det den vackra gården i skogsbrynet. I protokollet 1868 från laga skiftet för byn läser jag om beslutet om utflyttningsskyldighet, som ägaren inte motsatte sig. Dock begärde han rätten till en gångväg från sin hustomt till sjön och mark där för att uppföra ett båthus. Detta accepterades av de övriga i byn.

Protokoll från laga skifte

Protokoll från laga skifte

Efter detta är stommen i min ”forskning” husförhörslängder och församlings­böcker så länge jag kan följa dem på nätet, d v s till och med 1936. Och då är vi nästan framme vid de nuvarande ägoförhållandena. På vägen dit har jag i en spännande resa kunnat följa livets gång för en lång rad ägare och deras familjer. Av mina slarviga nerteckningar ska jag nu försöka göra en sammanställning som, och det är jag säker på, kommer att uppskattas av de nuvarande ägarna till den vackra gården i skogsbrynet.

För mig har detta till stor del varit ”vägen, som är mödan värd” för att citera Karin Boye.