Nästan varje dag kan jag i den lokala tidningen läsa insändare och artiklar om hemvården – och nästan alltid den hemvård som inte räcker till. Emellanåt känner jag det som att kommuner bedriver någon slags strutspolitik: om vi låtsas att det fungerar så är det nog så…

Idag läste jag en artikel som visar att verkligheten har kommit ifatt en av de mindre kommunerna i vårt län. Kommunen riskerar sanktionsavgift på 226 476 kronor för att ett beslut om vård- och omsorgsboende inte verkställts inom rimlig tid. Ett år dröjde det innan bostad kunde erbjudas. En kortare väntetid kan accepteras, säger Socialstyrelsen, men inte ett helt år.

Det är inte första gången den här kommunen ställs inför detta. Tidigare har det kostat 2,5 miljoner av samma skäl. För en liten kommuns äldreomsorg är 2,5 miljoner en jättestor kostnad – och till ingen nytta för kommunens äldre.

Hur har det då kunnat bli så här och vems är ansvaret? Svaret är: politiskt beslut att omstrukturera kommunens äldrevård. Ett äldreboende har lagts ner och antalet platser i kommunen har därmed halverats. Kommunen erbjuder kvalificerad vård i den egna bostaden. Ibland är dock teorin en och verkligheten en annan och lagstiftningen säger sitt. Och följden kan bli ett improduktivt utlägg på 226 476 kronor – med kvarstående skyldighet att erbjuda plats i vårdboende för dem som behöver det.

Häromdagen läste jag en av de bästa debattartiklar jag någonsin läst. Rubriken var Hemvård med omöjliga krav och en omöjlig arbetsbörda. En sjuksköterska i vår kommuns hemsjukvård har skrivit artikeln. Hon påtalar att hemvårdspersonal i hennes område har en helt omöjlig arbetsbörda med fullständigt orealistiska krav från kommunens ledning. Hon styrker det hon säger genom att, utan värdeord eller slutsatser men punkt för punkt, beskriva hemvårdsgrup­pens arbete den 21 januari kl 7-13 – en typisk dag i gruppens vardag.

Den här förmiddagen ska elva personer först ta emot rapport, sedan hämta cyklar och nycklar. Detta tar nästan en timme. Därefter ska de göra 166 hembesök, en del korta, en del långa, en del med dubbel bemanning. Plötsligt kan ett kort besök bli ett långt om något hänt den gamle. Åtta skulle ha hjälp att duscha denna förmiddag, det tar minst en timme. Flera skulle ha hjälp att värma maten och att komma till matbordet. En del fick sitt morgonbesök med frukost och morgonmedicin kl 10 eller 11, sedan kommer lunchen kl 12.30.

Avstånden i detta hemvårdsområde är inte så stora men att på tre minuter ta sig från en del av området till en annan, när snön hindrar cyklingen, pressar schemat ytterligare.

Vilken är lösningen? Ja, fler människor i vården verkar vara den enkla lösningen. Skulle tekniska innovationer, som dem vi ser i Örebro universitets Science Park, så småningom tänkas kunna innebära åtminstone en liten avlastning på arbetsbördan för personal inom kommunernas vård och omsorg? Robotar, uppkoppling via internet för att konstatera att allt är OK med den äldre – lite svårt att tänka sig men kanske självklart i en framtid.