Igår deltog jag i en genomgång av Örebro kommuns insatser för den sociala välfärden. Mitt egen uppgift var att presentera kommunens överförmyndarverksamhet, där jag är engagerad i politiskt förtroendeuppdrag. Men direkt glad blev jag när jag hörde om utvecklingen inom området vård och omsorg för äldre.

Mitt blogginlägg för någon vecka sedan handlade om valfrihet via privata företag som utförare. Tre forskare redovisade det omöjliga för äldre då det gäller att välja utförare – särskilt då man ska välja i en katalog med 102 företag som alla har till uppgift att utföra äldreomsorg av varierande art.

Igår handlade det om valfriheten då kommunen är utförare av äldreomsorg. Där är det alltså inte frågan om vem som ska utföra utan vad som ska utföras. En strävan är att den enskildes inflytande över den direkta vården och omsorgen ska öka. Därför fattar man s k rambeslut i stället för detaljerade beslut. Så bestämmer omsorgstagaren och personalen tillsammans vad som ska göras på den tid som beviljats och det kan kanske gälla städning eller promenad, tvätt eller högläsning eller något helt annat.

I Örebro har det skett en stor utbyggnad då det gäller vård- och omsorgsboenden.  Det har resulterat i att just nu står endast 27 personer i “kö” för inflyttning. Ledningen menade att det kan leda till större valfrihet då det gäller vilket boende man ska flytta till. För några år sedan väntade 150 personer på bostad – då blev det nog att anta första, bästa erbjudande.

Själv gillar jag väldigt mycket valfriheten inom de resurser som kommunen kan erbjuda. Jag ser också en trygghet i att de politiskt satta målen för allt bättre kvalitet kontinuerligt följs upp och redovisas på nivån ovanför själva verksamheten. Och jag ser betydelsen av ett gott ledarskap i äldreomsorgen.