Varenda sommar i tjugo år har vi haft en tredagars träff, oss tre flickor emellan. Vi har känt varandra mycket, mycket längre – faktiskt i över sextio år – men just de här årliga träffarna är något alldeles särskilt. De äger rum turvis hos en av oss: på min sommarö, hos I i hennes öländska stuga eller hos B i hennes hus i Skåne.

Nu har vi just haft ett sådant möte och det var en skånsk resa som stod på tur. Återseendet var kärt, vädret var vackert, maten utsökt.

Vi börjar alltid vår samvaro med utdelning av presenter. Det hör till och fråga mig inte varför eller hur den vanan uppstod. Var och en av oss köper tre saker, givaren ska också ha en, och så sker utdelningen vid välkomstkaffet. Praktiska eller vackra saker, ätbara eller inte, varje givare bestämmer själv och mottagarna blir alltid glada.

Den andra dagen under vår skånevistelse ägnade vi åt Österlen, vad kan väl vara bättre? Genom detta underbara landskap for vi  först till Rörum där vi letade upp vägen till Forsamöllan. Dagen var varm men den högväxta bokskogen var svalkande där vi gick på väg till en gammal vattenkvarn vid en fors. Väl där försjönk vi i funderingar över hur det kunde ha gått till en gång i tiden då bönder kom till kvarnen för att lämna säd till malning. Bodde mjölnaren verkligen i den lilla stugan djupt inne i skogen? Alla funderingar till trots så njöt vi ändå mest av växtligheten med ängar och dungar vid kvarnen.

Kivik blev nästa mål för vår färd den här dagen. En sillsmörgås vid havet, vi har prövat det tillsammans förr.

Värmen var denna dag påtaglig, inte minst i den bil vi färdades i. Havet blev naturligt dagens sista mål, det hade börjat bli sen eftermiddag. Svårt att välja vilken del av den milsvida sandstranden man ska välja. Vi tog första bästa och det blev stranden vid Nyehusen, söder om Åhus. Där var sanden kritvit, vågorna kom rullande mot oss och det var minst tjugo grader i vattnet. Det bästa badet i år, sade väninnan I, som ändå dagligen badar på Öland och helt annorlunda för mig som är van vid skärgårdens klippor.

En dag var kvar av vår gemensamma tid i Skåne. En stund av den ägnade vi åt Kristianstads fantastiska vattenrike och stadens Naturum. Nytt för oss alla var den fiktiva helikopterfärd över staden, på ån och under vattnet som vi kunde göra inne i Naturum. Opteryx heter den fantastiska skapelsen.

Ja, så småningom tar alla trevliga stunder slut. Och nästa år kommer dessa mina vänner till min sommarö. Här finns också mycket att erbjuda och inte minst samvaron mellan tre vänner sedan långliga tider.