Livet har tagit en ny vändning för vår vänliga hund – om ock enbart tillfälligt. Han tar sig nu fram längs husväggar, över torg och genom parker med ett högljutt skrapande ljud. Det är struten av plast som är svår att hantera för honom. Den omsluter hela huvudet och går en bit framför nosen. Den gör det inte möjligt att insupa dofterna av andra hundar i storstaden. Syftet med den otympliga struten är nu inte detta utan att skydda det hemska sår med dräneringsslang som Zorro har på vänster lår. Såret kliar och gör kanske ont också, borde omsorgsfullt slickas, tycker Zorro.

Vad har då hänt? Jo, Zorro har blivit överfallen, faktiskt överfallen. Intet ont anande satt han och husse och väntade på mig på en rastplats i Norrköping. En ung man kom gående på avstånd, kanske inte riktigt nykter, med en schäferblandning vid sin sida – okopplad. När den främmande hunden fick syn på Zorro lämnade den sin husse, rusade fram till Zorro och kastade sig över honom. Den unge mannen kom efter så fort han kunde och slet sin hund från Zorros rygg, mumlade ett “förlåt” och avlägsnade sig. Kvar var en chockad husse och en chockad hund med ett litet blodigt märke på låret.

Väl hemma tvättar husse såret, det ser inte så stort ut. Men små sår och fattiga vänner ska man inte förakta. Nästa dag mår Zorro inte alls bra. Veterinär kontaktas och ger en akuttid. Det visar sig att såret efter schäferns tand är djupt och redan lite infekterat. Dränage, antibiotika, smärtlindring, strut över huvudet blir resultatet. Och jobbiga dagar för både hund och matte – nu när husse just har förflyttat sig till Universitetssjukhuset för höftoperation.

Men tiden läker alla sår – även om de orsakats av en illvillig schäfer. Dagarna går, ovanligt mycket fyllda av omsorg och omtanke men också med långa promenader. Snart är husse hemma med en ny höft, Zorros dränage är borttaget och struten ett dystert minne blott.