Politik – en möjlighet att påverka II

 

Min bloggkamrat Lindha har just här på MittNu skrivit ett inlägg om avsaknaden av äldre människor i politiken – nationellt, i regioner/landsting och i kommunerna. Lindha har dessutom skrivit en motion om detta till den kommande partikongressen i hennes och mitt parti. Jag ställer mig bredvid Lindha och instämmer i det hon skriver i sin motion.

 

Men i Lindhas motion, som i nästan alla andra sammanhang, reagerar jag över att med äldre menas personer från 65 års ålder. Det innebär ju att människor ena dagen är i arbete och nästa dag, som pensionär, hastigt och lustigt infogats i kategorin ”äldre” – en grupp (om man nu ska kalla det ”grupp”) som det inte räknas med i politiken.

Än konstigare blir den här åldersindelningen när nu vi räknar med ett längre arbetsliv, till 67 år och till 69 år. Om personer från 65 års ålder saknas i politiken – hur ska de då kunna tilltros göra ett gott jobb i arbetslivet?

 

Jag ser Statistiska Centralbyrån (SCB) som en bov i dramat. Deras sammanställning av t.ex. äldrestatistik 2013/2014 utgår från åldersgrupperna 65-79 år, 80-89 år respektive 90 år-. I redovisningen av antalet personer med trygghetslarm räknar SCB med att 23 % är 65-79 år, 77 % är äldre. Alla 65-åringar med trygghetslarm har säkert, på grund av funktionsnedsät­tning, haft sådant redan före 65-årsdagen.

Statistik behövs naturligtvis. För den riktigt långsiktiga planeringen måste man säkert börja med tidig ålder: för att bygga bostäder för äldre eller planera framtida sjukvård.

 

Men vi i övrigt måste frigöra oss från ålderstänkandet, ålderismen ligger snubblande nära. Alla blir vi äldre, var och en på sitt sätt. Alla kan vi bidra till samhällets utveckling efter just den egna förmågan – och den egna lusten. Ibland finns kanske en inneboende tröskel för att vara aktiv i politiken:

– Jag kan väl inte …

Då måste det vara partikamraters och valberedningars stora uppgift att uppmuntra och stödja.

 

För det är ju så som Lindha skriver i inledningen till sitt blogginlägg:

Livserfarna människor behövs inom politiken!