Om detta har jag skrivit tidigare här i Fjärde Åldern. Jag har också, för ganska länge sedan, skrivit en debattartikel i Nerikes Allehanda om parboende i äldreomsorgen – dvs där endast den ena av ett par har behov av ett vård- och omsorgsboende. Ur perspektivet små vårdbostäder för en person, vart ta vägen när den vårdbehövande inte finns längre etc, personalinsatserna för den som inte har behov av omsorg, socialtjänstlagens bestämmelser etc var jag emot parboende – och fick ordentligt på pälsen av både Folkpartiet och mitt eget parti, Socialdemokraterna.

Nu har Socialdepartementet fördjupat sig i frågan i en skrivelse Rätten att få åldras tillsammans – en fråga om skälighet, värdighet och välbefinnande i äldreomsorgen. Förbundet Sveriges kommuner och landsting (SKL) har fått skrivelsen för yttrande. SKL är positiv till att socialtjänstlagen ändras så att det blir möjligt för par – där enbart den ena har behov av stöd enligt lagen – att bo tillsammans i ett särskilt boende. Man uttalar förståelse för den svåra situation som kan uppstå när den ene i ett par, ofta efter ett långt liv tillsammans, måste flytta till ett särskilt boende.

SKL ser dock att särskilda lösningar behövs. De gamla sjukhemmen med flerbäddsrum gjordes på 90-talet om till enbäddsrum. Nu behövs det ekonomiskt stöd för att ny- eller omskapa särskilda bostäder till tvåpersonshushåll. Hur många sådana som behövs kan man dock inte veta. Man måste också reglera frågan om besittningsskydd – att ha rätt att bo kvar i den lägenhet som man har kontrakt på. Den medföljande maken föreslås inte betala vårdavgift men lämna ersättning för kost och förbrukningsvaror, tvätt och sänglinne.

I sitt yttrande tar SKL också särskilt upp betydelsen av att valet att flytta med till särskilt boende måste vara frivilligt. Bådas uttalade vilja måste vara säkerställd. För att ge medföljande make möjlighet att ändra sig måste kanske också regelverket för att hyra ut den tidigare bostaden ändras – så att man har möjlighet att ändra sig eller flytta tillbaka om man så vill.

Allt detta ger goda förutsättningar för parboende. Det är helt i linje med vad vi i Örebro önskar och jag instämmer till fullo. Kommunen har redan lagt grunden för förändringen genom att i sin verksamhetsplan för 2012 ta med frågan om parboende: “Äldre par som har levt ett helt liv tillsammans ska inte behöva skiljas åt när den ena maken behöver flytta till ett äldreboende. Det måste därför finnas äldreboenden och omsorg som är anpassade för par. Äldre par, om de så vill, ska ha rätt att bo tillsammans i äldreboende även om deras omsorgsbehov skiljer sig åt. Vid varje nybyggnation av vård- och omsorgsboende ska möjlighet till parboende tas med. Närhet till seniorboende samt trygghetsbostäder ska prioriteras.