Idag läser jag en artikel som manar till eftertanke. Det är min partivän Henry Pettersson (S) som skriver i Nerikes Allehanda under rubriken Vad skulle hända med Sverige om Åkesson får majoritet i riksdagen?.

I sin artikel gör Henry Pettersson en skrämmande jämförelse. Han påpekar att det ju finns många fullt normala och hyggliga människor som i höstens val tänker rösta på Sverigedemokraterna. “Men låt bli”, säger Henry Pettersson, och påminner om 1932 då 40 procent fullt normala och hyggliga tyskar röstade på Adolf Hitler. Väldigt få av dem ville ha världskrig. 

I sin jämförelse funderar Henry Pettersson på vad som egentligen skulle hända om SD en dag fick majoritet i riksdagen och verkligen fick göra vad de ville fullt ut. Tänk om det skulle bli verklighet. Nog har anledningen till oro ökat när det just genomförda EU-valet visade att över 30 procent av de röstande i vissa delar av Örebro län gav sitt stöd till SD. Och när, bland annat i min tidigare hemstad Oskarshamn, SD var det parti som fick näst flest röster.

Det är lätt att instämma i artikelns slutord: “Varje röst på SD är en röst för ett Sverige som ingen egentligen vill ha. Ett Sverige som ställer olika gruppers välstånd och trygghet emot varandra. Ett Sverige som delar i stället för förenar. Ett Sverige i rädsla för det annorlunda eftersom man är så himla rädd för vilken ens egen roll ska bli i detta.”