Ett mynt har två sidor. Ibland har också verkligheten det. Nu gäller det friskolor.

Å ena sidan är jag fylld av avsky för de metoder som uppdagats av John Bauer-skolans konkurs. Jag häpnar över att affärsmetoder som deras kan tillämpas i en verksamhet som helt finansieras av skattemedel. Men “tillfället gör tjuven”, med bättre kontroll från Skolmyndigheten skulle detta kanske inte alls varit möjligt. “Vi har inte kompetens för det” säger generaldirektören.

Den andra sidan av myntet då? Då är det så att en av mina nära och kära, ung och entusiastisk gymnasielärare, har börjat jobba på en friskola under etablering. Jag har kunnat följa den omsorgsfulla rekryteringen av lärare, känner till att antalet sökande elever till skolans olika linjer var stort och har fått berättat för mig om det stora förberedande arbetet för att bygga upp den nya skolan. Det gäller värdegrund och regelverk och att finna praktiska lösningar på precis allting. Här ser jag en seriös verksamhet och ett stort antal förhoppningsfulla ungdomar.

Att känna till båda dessa sidor av myntet friskolor gör mig mindre kategorisk. Ja, det verkliga livet har sällan enbart en sida.