I Rapport berättas det om en rundfråga som gäller sannolikheten av att det nyligen faktiskt fanns en främmande u-båt i havet utanför Stockholm. Av de tillfrågade svarade 80 % att de trodde på Försvarsmaktens försäkran att det förekom en u-båt, 20 % trodde inte på uppgiften. Folk var intervjuade, några trodde att Försvarsmakten fejkade för att få större anslag.

Själv tror jag på uppgiften, kan inte föreställa mig att en myndighet skulle varken missta sig eller hitta på. Kanske ville en främmande makt visa oss sin styrka, kanske utöva någon form av utpressning.

Rapportinslaget får mig att tänka på de ryska bomberna över bland annat Stockholm under andra världskriget. Aktuellt-reportern Lennart Winblad berättade om den händelsen under sitt föredrag på Arkivens dag – jag skrev om detta i min förra blogg. Nu googlar jag på “bomb över Stockholm 1944” och får läsa flera artiklar om Ryska Smällen, som den kallades. Lennart Winblad menade att bombningen kanske var en styrkedemonstration gentemot Sverige i syfte att få en namngiven rysk spion i Sverige frigiven. Om det var så eller inte vet man inte men hur som helst så frigavs den ryske spionen tre dag senare. En annan teori var att bombningen var ett sätt att varna Sverige för att bistå Finland i kriget. Eller var hela historien ett resultat av felnavigering?

I Wikipedia läser jag om bombfällningen den 22 februari 1944. För 220 sovjetiska bomplan som lyfte från Leningrad var målet Åbo. Minst ett hundratal bombade delar av Finland. Ett litet antal flög in över svenskt territorium och släppte bomber över Strängnäs, Stockholm och Stockholms skärgård. Enligt Wikipedia protesterade den svenska regeringen i Moskva men fick till svar att inga sovjetiska plan hade varit i Sverige och att bombsplitter med kyrilliska bokstäver därför inte kunde härstamma från sovjetiska bomber.