För över 60 år sedan kom Sara Lidmans bok Hjortronlandet. Det var hennes andra bok. Ett par år tidigare hade Tjärdalen kommit ut. Böckerna har stått i min bokhylla sedan tidernas begynnelse.

I 20-årsåldern läste jag båda böckerna. De var häftade som böcker var på den tiden om man inte ansåg sig ha råd att köpa dem inbundna. Häftade böcker skulle sprättas – helst med en särskild papperskniv – mellan var och varannan sida.

Det senaste bokvalet i min litteraturcirkel blev just Hjortronlandet. Alla sju i cirkeln hade läst den för länge sedan och alla tyckte att det skulle bli spännande att återkomma till den. Så även jag. När jag tog fram boken förstod jag att jag hade gett upp läsandet av den – nästan halva boken var inte sprättad.

Boken med sprättkniv.

Boken med sprättkniv.

Nu har jag snart läst ut boken. Jag tycker mycket om den. Språket i den tvingar mig att läsa långsamt, åtminstone då det återger människornas sätt att tala på 1800-talets västerbottningska: ”Törk dej om truten, sa ja, förresten kunde du gott sluta opp me snusninga denna. Kox på n´Stefan om du int begrip va jag menar”.

Också själva berättelsen har ett språk som är så vackert att jag inte frestas att hoppa över ett enda ord

Boken handlar om kronotorpare i Norrlands inland på 1800-talet. Kronotorpare var nybyggare eller kolonisatörer som tilldelades obruten mark av staten. Sara Lidman beskriver detta i inledningen till sin bok:

Kronan, som ägde det mesta av all risig och blöt mark i norra Västerbotten, hade länge hävdat att det slumrade miljoner i myrarna och erbjöd överblivet folk att väcka opp dem. .. De sex hektar, som varje torpare skulle odla och bebygga, var en mark som aldrig umgåtts med människor och ingen känsla hade för sådanas behov….

Boken handlar om fyra familjer, som inte haft något att väcka eller bevaka i sina hemsocknar. I boken berättar Sara Lidman om familjernas liv. En familj är driftig och klarar att spara sättpotatis för nästa års odling. En annan familj tillbringar sin dag med att spela ett avancerat spel för att klura ut vem i familjen som ska hämta ved och utföra andra sysslor. Här finns en klok kvinna, som hjälper till vid födslarna i byn och är en fast punkt i tillvaron för flickan Claudette, hon som fick sitt namn efter hjältinnan i en bok modern läst en gång i tiden. Och då och då kommer överheten från stan och kontrollerar att man uppfyller kraven på odling och arbetskapacitet.

Teckningen på bokens framsida av Yngve Svalander föreställer Claudette och hennes fåmälde far Franz. Han arbetade hårt, myren var hans fiende, den han slaktade skovelvis dag för dag. Det gällde att öppna myrens ådror, få dess sjuka vatten att strömma undan. Här skulle bli en gräsvall så hård att den bar häst och slåttermaskin.