I min morgontidning läser jag rubriken “Viljan att ge gåvor har mattats av”. I artikeln, som hör till, skriver en TT-journalist att flera stora välgörenhetsorganisationer har konstaterat att i år har viljan att ge gåvor mattats av. Han jämför då med året innan, 2015, då särskilda händelser gjorde att människor var mer frikostiga.

Det jag läser får mig att fundera på om känslan av samhörighet och av att synas kanske är det som behövs för att vi ska öppna våra hjärtan och vår plånbok.

I Örebro har vi just avslutat en veckolång kampanj för att samla in pengar till den årliga Musikhjälpen, arrangerad av Radiohjälpen. Den har i år haft sin fasta punkt just i vår stad. Temat var ”barn i krig har rätt att gå i skolan”. På Stortorget byggdes upp en stor ”glasbur”. Från den sändes dygnet runt prat och musik via högtalare ut på torget och i radions P3. Privatpersoner och företag kunde på mer eller mindre spektakulära sätt ta sig fram till buren, leverera bidrag till Radiohjälpen och önska sig sin favoritlåt spelad i radio.

Populärt skramla med bössan

Populärt skramla med bössan

Man kunde, förstås, också skicka pengar via det vanliga postgironumret. Och var och en kunde ansluta sig till Insamlingsbössan – en särskild verksamhet där man kunde låna en bössa och gå runt på stan och be om bidrag.

Det gick bra för Musikhjälpen. Företag skänkte stora belopp, privatpersoner något mindre. Min S-förening passade på att anordna ett lotteri med skänkta vinster och hela behållningen till Musikhjälpen. Det blev 1 550 kronor att gå till glasburens lucka med. Som tack för hjälpen spelades, särskilt för oss, en låt av John Lennon – och man fick själv hålla reda på när den skulle sändas.

Stortorget blev den här veckan den stora attraktionen för örebroarna. Kaffe serverades, snabbmatsföretag såg till att ingen behövde svälta – och behållningen gick förstås till Musikhjälpen. Och hemma vid radion satt vissa och lyssnade dag och natt.

Fullt av folk på torget hela veckan.

Fullt av folk på torget hela veckan.

 

När veckan var slut och pengarna räknades samman visade det sig att årets musikhjälpsvecka hade slagit rekord. För att hjälpa barn i krig att få gå i skolan hade vänliga människor och goda företag skänkt sammanlagt över 49 miljoner kronor.

 

Nu vill jag avsluta min lilla betraktelse med en ganska fånig vits från min barndom.

Två daglediga skulle hjälpa en dam att bära ner ett skåp (en skänk, som det hette på den tiden) från tredje våningen. När de kom till första våningen tappade de skåpet som föll och gick sönder. ”Jag ordnar det här”, sade den ene mannen och gick upp igen. Efter en stund kom han tillbaka med en tvåkrona i handen. ”Hur gick det?” undrade kompisen. ”Jo, det gick bra, jag gick upp och sade ”skänken slant” och då fick jag den här tvåkronan.”