I vår lokala tidning läser jag om en skara ungdomar som terroriserar sitt bostadsområde genom att skjuta raketer kors och tvärs bland husen. “Det är ett oavbrutet smällande”, säger polisens vakthavande befäl till tidningen och tillägger “de boende är i upplösningstillstånd”.

Förfärligt för de som bor i området och för den äldre kvinna, som tröttnade på oväsendet, gick ut för att säga ifrån – och blev nedslagen. Och så tänker jag på hundarna i området, både de skotträdda och de som ännu inte är skotträdda.

Skotträdd hund, här i soffans trygghet

Vår Zorro är skotträdd. Han blev det plötsligt för ett par år sedan när någon smällde av en raket intill honom vid en vanlig eftermiddagspromenad med husse. Det behövs nu inte raketer för att få honom ur balans. Det räcker med ett avgasrör på en bil eller vilken kraftig smäll som helst – sådana ljud som väldigt ofta förekommer i en stor stad. En mikrosekund efter en smäll, som hunden anser hotfull, vänder han och vill snabbt gå mot hemmet – eller mot bilen om smällen kommer vid en skogspromenad. Han låter sig inte avledas. Rädslan lyser ur hans ögon.

Nyårs- och valborgsmässfirande är en prövning för oss och Zorro. Kommunen bjuder på fyrverkeri, påkostat och mycket uppskattat av de allra flesta. Snart är det nyårsafton igen. I år är vi inbjudna till firande i en liten by på landet. Vi hoppas på en smällfri nyårsafton för vår fyrbente vän.