I höstas besökte jag Siggebohyttan, en bergsmansgård i Lindesbergs kommun. Gården har anor från 1500-talet och ägdes i många generationer av samma släkt. Numera ägs gården av Länsmuseet i Örebro och är öppen för allmänheten på somrarna.

Karl August Andersson Meijerhelm framför fädernegården. Självporträtt i boken Flydda dagar.

Karl August Andersson Meijerhelm framför fädernegården. Självporträtt i boken Flydda dagar.

Inför besöket fick jag tips av en granne om boken Flydda dagar. Den hade tryckts 1888 och skrivits av Karl August Andersson-Meijerhelm, bror till den siste i familjen som ägt och brukat denna mycket gamla bergsmansgård.

Boken laddade jag ner från Umeå universitetsbibliotek. Den är inte särskilt lång och jag läste lite förstrött om bergshanteringen från 1500-talet och framåt, om hur människorna levde och bodde, om seder och bruk, om fäder och söner. Att författaren var djupt fäst vid sin hembygd och sin släkt var tydligt men hur hans dagar förflöt till vardags kunde jag inte ens fundera över.

Men när jag kom till de allra sista sidorna i boken kom den verkliga överraskningen. Heltkortfattat och i tredje person beskrev författaren sitt eget liv bland annat så här:

sedan han 1872 bosatt sig i Stockholm, verkar (han) bland värnlösa män och kvinnor och soldater, sedan han på initiativ af och i förening med sin hustru 1875 började de s k fattigbjudningarna i hufvudstaden. Året derpå grundade makarne den soldatmission, som sedan visat sig mycket välsignelsebringande, hvarjemte de 1878 bildade det första herberget för husvilla män, hvilket ännu fortfar att utöfva sin verksamhet.

Kommen hit reste sig nästan håret på mitt huvud. Vad var detta? Efter detta har jag gjort en  djupdykning i denne mans och hans hustru Nathalies liv. Jag har lånat och läst böcker, gått igenom länsmuseets arkiv, suttit en eftermiddag på universitetsbiblioteket med en bok man inte fick låna hem, har googlat och googlat. Mitt intresse och min beundran för dessa människor har vuxit i takt med att jag läst.

Nathalie, teckning av maken i Flydda dagar.

Nathalie, teckning av maken i Flydda dagar.

Det började med att Karl August och Nathalie 1875, i en nedlagd krog i slumområdet Humlegården, ordnade s k fattigbjudningar. Hit kunde behövande komma för en tallrik gröt och några väl valda ord. Året efter fortsatte de i samma lokal med sammankomster för soldater. Varannan lördagskväll var soldater välkomna på the och föredrag, detta som alternativ till den grasserande dryckenskapen. Sammankomsterna blev starten för soldathemsrörelsen och de soldathem som fortfarande finns runt om i landet. Om detta kan man läsa i Svenska soldathemsförbundets historik där makarna nämns som initiativtagare.

Och, ja, makarna startade det första härbärget för husvilla män i en lokal vid David Bagares Gata. Om detta härbärge hittade jag en detaljerad beskrivning i boken Nya Stockholm från 1890, en bok som värmt min bokhylla i 25 år.

Men inte nog med detta: förutom religionen låg sedlighets- och nykterhetsfrågorna för kvinnor  hustrun Nathalie varmt om hjärtat. Hon hörde talas om KFUK i England och blev intresserad. Hon ansökte hos Kungl Maj:t ”om understöd för en resa till utlandet för att taga kännedom om straffanstalter för qvinnor mm”. Hon fick 2 000 kronor, for till England, kom tillbaka och bildade KFUK i Sverige.

Jag skulle kunna fortsätta en stund till och berätta om detta äkta pars insatser för behövande människor. Nu skriver jag på en uppsats där jag så utförligt jag kan berättar om deras verksamhet i Stockholm och om deras missionsresor runt om i Sverige och i andra länder.