Efter decennier av hånfullt överseende och osynliggörande är det plötsligt inne att vara tant.

Orden är hämtade från dagens tidning. Artikelförfattaren menar att tanten är tidlös men har olika skepnader från tid till annan. Gemensamt över tiden är kulturarvet som tanten bär med sig. Det gäller hantverket: de virkade grytlapparna, de broderade dukarna.

Tanten känns också igen på det hembakade brödet och långkoken. Båda presenteras nu i modemagasinen som läckerheter på glansigt fyrfärgspapper. Lyxen i att låta en måltid ta tid att tillaga framhålls. Njutningen i att sylta och safta beskrivs.

Även om artikeln är skriven med ömsint ironi som t ex detta

I hennes gigantiska handväska finns plåster, huvudvärkspillger, smink, myggstift, frimärken och annat som kan behövas vilken dag som helst

så gillar jag tidningens definition på “tant” långt mer än den som Nationalencyklopedin består oss med:

Tant. Medelålders eller äldre kvinna, ofta med antydan om förlegade åsikter, kläder eller liknande.