För några år sedan läste jag Stefan Einhorns då just utkomna bok Vägar till visdom. Det är en fascinerande bok, skriven av en vis människa. Nu har jag just lyssnat på en inspelad intervju med författaren och letat fram boken på nytt.

I sin bok skriver Stefan Einhorn att visdom hos en människa kan kännas igen på dessa kriterier:

  • Människointresse
  • Bred kunskap och erfarenhet
  • Förmåga att skilja mellan det vi vet och det vi inte vet
  • Öppet sinne
  • Godhet och tolerans
  • Förmåga att formulera de rätta frågorna och finna de bästa svaren
  • Ödmjukhet
  • Självinsikt
  • Förmåga att ge goda råd
  • Förmåga att agera.

I intervjun säger Stefan Einhorn att kriterierna för visdom är desamma i många olika länder. Överallt är ”visdom” ett positiv laddat ord. ”Att vara vis är något av det finaste man kan vara enligt många människors uppfattning”, säger Stefan Einhorn. Kopplingen mellan visdom och godhet är stor, man kan inte vara elak och föraktfull och samtidigt vara vis. En annan motsats till visdom är fanatism: att vara så bergfast övertygad om att vi har rätt så att vi förlorar vår möjlighet att ställa frågor och att se saker ut ett annat perspektiv – det är ett hinder för visdom.

”Tjänar man något på att vara vis?” frågar intervjuaren och får till svar att visdom inte bara gagnar vår omvärld utan också oss själva. Genom visdom har vi möjlighet att leva ett rikare liv och bli tryggare i oss själva. Och det är aldrig för sent att börja beträda vägen till visdom, som ju också Stefan Einhorns boktitel antyder.