På vår resa i Skottland i förra veckan kunde vi något följa förberedelserna för folkomröstningen om skotsk självständighet. Omröstningen sker den 18 september. Valrörelsen i Skottland liknar inte alls den som pågår för fullt i Örebro och i alla andra kommuner i vårt land. I den skotska ingår inga valaffischer i megaformat med stajlade människor och olika slagord. Här finns i stället, i byar och städer, intill åkrar och ängar, två sorters affischer: den ena i skotska blåvita färger med YES i stora bokstäver, den andra färgmässigt nedtonad med NO i lika stora bokstäver.

Tisteln, den skotska nationalblomman

Folkomröstningen i Skottland gäller svaret på frågan “Borde Skottland vara ett självständigt land?” , det vill säga få full självständighet från Storbritannien. Frågan har initierats av Skotska nationalpartiet som har självständigheten som sin huvudfråga. I valet får alla skottar från 16 år och uppåt rätt att rösta.

Vår guide under resan var övertygad YES-anhängare. När han, under sina intressanta berättelser om skotsk historia, såg en YES-skylt vid vägkanten avbröt han sig alltid och ropade YES så att det rungade i bussen. Våra frågor om konsekvenserna av självständighet, hur skulle det bli med valutan, hur med EU-samarbetet, avfärdade han med att “det ordnar sig”. Och varje morgon fick vi veta ställningen mellan YES- och NO-sidan, ganska jämn var den och sedan dess har den ju blivit ännu jämnare.

Nu får vi vänta och se. Resultatet av den skotska folkomröstningen har blivit mer intressant för oss resedeltagare sedan vi kunnat följa förberedelserna på ganska nära håll.