Hon kallade dem så, Vardagslivets Hjältar, kanslichefen på Överförmyndarnämndens kansli i Örebro. Och jag kan bara hålla med, så ordförande jag är i den här kommunala nämnden. Vi har haft utbildning för gode män och förvaltare idag. Hela denna lördag har ett 60-tal personer, av pur intresse, suttit bänkade i en föreläsningssal och fått ökad kunskap om godmanskapets och förvaltarskapets villkor.

Och visst är de Vardagslivets Hjältar gentemot de personer som fått en god man för att de behöver hjälp eller en förvaltare som ställföreträdare eftersom de saknar rättshandlingsförmåga.  Genom sitt stöd medverkar de till en så god livskvalitet som möjligt. Men de är också Vardagslivets Hjältar ur ett samhällsperspektiv: genom att se behov och förmedla kontakt med socialtjänsten och andra samhällstjänster (“bevaka rätt” heter det på Föräldrabalksspråk) blir de en garant för att de allra svagaste får det samhällets stöd så som de har rätt till.

Att vara god man eller förvaltare är att ha ett ideellt uppdrag men med ett visst arvode. Arvodet betalas av den enskilde om det finns ekonomiskt utrymme för det. Annars är det kommunen som svarar för arvodet.

Vad krävs då för att bli god man eller förvaltare? Detta regleras noga i Föräldrabalken. Rättrådig, erfaren och lämplig ska man vara och man ska inte ha egen vinning av uppdraget.

Den som vill göra en insats som god man eller förvaltare kan kontakta sin kommuns överförmyndarverksamhet och kommer att tas emot med öppna armar.