Veckans fundering: Ljud som skapar minnen

 

Veckans fundering handlar om det ljud jag har de bästa minnena av: koltrastens sång.

Koltrastens sång om våren är det vackraste ljud jag vet. Kanske beror det på mina tidiga minnen av det ihållande ljudet i kvällens stillhet i min mormors trädgård.

Min mormor hade sitt hus och trädgård mitt i Lund. Mot gatan var en huslänga av samma grå tegel som mormors hus och trädgården slutade med en mycket hög tegelmur – där bakom fanns ett bageri. Att få åka hela långa vägen från Stockholm till mormor var en fröjd för ett litet barn.

I mormors trädgård hade koltrasten den bästa akustik man kan tänka sig. Jag minns hans sång så tydligt och blir glad varje gång jag hör en koltrast – och det är ju alltid i kvällens stillhet.

IG koltrastEn kväll för några veckor sedan hörde jag en koltrast mitt i Örebro. Och just nu har jag hört en annan här vid vårt besök i franska Avignon. Och för första gången såg jag den också.

Här, vid den gamla olivkvarnen fanns inget träd för mästersångaren att gömma sig i. Det lät som att den trivdes högst upp på en skorsten och jag kunde fotografera den.

Och för mig väckte återigen koltrastens sång minnena av barndomen i min mormors trädgård.