Fjorton procent av befolkningen i Sverige har hörselnedsättning. Av dem har hälften hörapparat. Man ska ha två eftersom man har två öron!

Jag hör till dessa 14 % och till och jag har två hörapparater, nya, med de senaste tekniska lösningarna. Och ändå hör jag inte allting som sägs i min omgivning, inte ens vid möten där de som yttrar sig använder en mikrofon. Jag anser att alla politiker och andra, som har centrala uppdrag, ska genomgå en kurs i att tala tydligt. Många inleder sitt yttrande kraftfullt och fullt hörbart men övergår under yttrandets gång till ett snabbt tal som blir alltmer lågmält. Häromdagen påpekade jag detta för en person med omfattande politiska uppdrag – hon blev inte glad över att jag sade det.

För de flesta med hörselnedsättning är det svårast att höra konsonanter. Viktigt alltså att de uttalas tydligt. Personer med hörselnedsättning blir också ljudkänsliga, omgivningens ljud stör. Tystnaden är viktig, mellan orden och mellan konsonanter och vokaler.

Jag har just gjort en investering då det gäller min hörselnedsättning. Jag har köpt ett “personligt lyssningssystem”, en trådlös sändare och en mottagare, där ljudet från en person eller en TV-apparat via en halsslinga går direkt in i mina hörapparater. På sändaren är fästad ett band så att jag kan hänga sändaren runt halsen på en talare. Jag kan också lägga sändare på ett middagsbord och bekvämt följa samtalet vid bordet. Mina förhoppningar är stora, erfarenheten en enda dag gammal.