Nyårsaftons eftermiddag. Hemma efter en lång skogspromenad tillsammans med maken och vår fyrbente vän. Bostaden städad, nyårssupén förberedd. Ett brev till en kär vän skrivet. Eftersom foton skulle bifogas fick jag anledning att gå igenom lådan med de bilder, som aldrig blev insatta i album. Detta väckte många minnen, förstås. Från senare tid finns inga pappersbilder, alla foton är numera digitala och finns dolda i min pc. Synd egentligen.

Denna nyårsafton präglas en hel del av vår beredskap inför de fyrverkeriet, som vi vet kommer. Här och där i vår stad har man redan övat sig inför nyårsfyrverkeriet – till Zorros stora förskräckelse. Så fort han hör den förhatliga knallen går han, med så snabba steg som kopplet tillåter, mot hemmets trygga vrå. Farligt, farligt, tycks han tänka. För kvällsrastningen idag tar vi därför bilen och far iväg till den nu mörka skogen, där garanterat (?) inga fyrverkerier avskjuts. Först därefter kan vi avnjuta vår nyårssupé tillsammans med ett glas vin och så småningom skåla för det nya året i champagne.

Det nya året känns mer spännande än jag vill minnas att jag tyckt vid tidigare nyår. 2014 är valår, säkert det sista där jag aktivt kommer att medverka i valrörelsen och det sista med uppdrag i kommunpolitiken. Det är roligt och det är intressant att vara med men dags att “dra streck”. Släktforskningen, den växande boktraven, skrivandet vill ha mer tid – liksom allt annat roligt. Och strävandet för bättre tillgänglighet i samhället för personer som, liksom jag själv, har nedsatt hörsel  måste fortsätta. Det får vara min uppgift vid sidan om det privata livet.

Så visst blir det ett spännande år, 2014.

Gott Nytt År önskar jag er alla.